Den 28 februari 2026 var det på dagen 40 år sedan statsminister Olof Palme mördades.
Horisont återpublicerar artikeln om och med det vittne som lyfts fram som centralt i utredningen, gotländska Yvonne Nieminen.
När utredningen av mordet på statsminister Olof Palme lades ned, den 10 juni 2020 – med motiveringen att den misstänkte gärningsmannen, den så kallade Skandiamannen, är avliden – lyfte åklagare Krister Petersson fram gotländskan Yvonne Nieminen som ett centralt vittne, då hon framför allt sett en flyende man ovanför trapporna intill mordplatsen, bara minuter efter mordet.
Yvonne Nieminen valde medvetet att undvika intervjuer eller andra publika framträdanden i 34 år, men efter åklagare Peterssons beslut ville hon som ett avslut för egen del ge en intervju – och den intervjun fick Horisont. Det resulterade i artikeln nedan, som publicerades i Horisont nr 56/ hösten 2020; prenumeranter kan också läsa den digitalt här på Horisonts sajt, men i dag på 40-årsdagen efter mordet låser vi upp den för alla.
Den 18 december 2025 fastslog överåklagare Lennart Guné att utredningen 2020 lades ned på felaktiga grunder; att det inte fanns tillräckliga bevis för att peka ut den så kallade Skandiamannen som potentiell gärningsman, men han såg inte heller några skäl att återuppta utredningen. Denna formella grund för nedläggning förändrar i sak inte Yvonne Nieminens vittnesmål, iakttagelser eller berättelse.
Yvonne Nieminen avled för ett par år sedan.
Nedanstående artikel publicerades ursprungligen i Horisont nr 56/ hösten 2020.
När hon, på väg hem efter en sen utekväll, såg en springande och till synes jagad man som försökte stoppa ned något i en väska, anade hon föga hur mycket detta korta möte skulle komma att påverka hela hennes liv.
I en exklusiv intervju med Horisont berättar nu Yvonne Nieminen- om hur hon blev ett bärande vittne i utredningen av mordet på Olof Palme, men också om den misstro hon känt från polisens sida – och om känslan av upprättelse när utredningen lades ned 34 år senare.
–Min känsla är lättnad; äntligen tror polisen på mig, och jag är rentvådd som vittne, säger gotländskan.
Denna artikel publicerades ursprungligen i Horisont nr 56/ hösten 2020.
På kvällen den 28 februari 1986 befinner sig Yvonne Nieminen på väg hem efter en utekväll i centrala Stockholm, men det ska komma att bli en kväll hon aldrig glömmer. Hon hamnar mitt i en händelse som påverkar henne för all framtid.
–Jag blev ett ofrivilligt vittne till mordet på Olof Palme, jag var på fel plats vid fel tidpunkt, säger Yvonne Nieminen när hon träffar Horisonts reporter i ett undanskymt hörn av ett café i centrala Stockholm.
I alla år har hon varit ett hett villebråd bland journalister och nyfiken allmänhet, men i alla år har hon också, mot alla odds kan tyckas, lyckats hålla sig undan. Blott två gånger under alla år har hon deltagit i mediala sammanhang, båda i slutet av 1980-talet. Vi återkommer till det.
Nu, snart 35 år efter mordet och drygt fyra månader efter den presskonferens där åklagaren Krister Petersson meddelade sitt beslut att lägga ned utredningen av mordet på Sveriges statsminister, väljer Yvonne att bryta sin tystnad. Hon vill inte synas på bild, eftersom hon gärna förblir anonym när hon rör sig ute bland människor hon inte känner, men hon känner att hon är redo att berätta sin version av upplevelserna den 28 februari 1986 – och inte minst om hur hela den långa tiden efter mordet har varit för hennes personliga del.
Och det är i Horisont hon väljer att prata ut.
–Jag känner att det är dags för ett avslut. Jag tror i och för sig inte att detta någonsin kommer att ”ta slut”, men för mig är det ändå ett avslut, säger hon.
