Bilden ovan: Konstnärshemmet Brucebo i Väskinde skapades av paret Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruce. Fotografiet finns på Brucebo, och är avfotograferat av Sveds Signe Söderlund.
Carolina Benedicks-Bruce var konstnären som skapade Brucebo i Väskinde. Hon var också rösträttskvinnan som bidrog i kampen både lokalt, nationellt och internationellt och som 1911 bjöd rösträttskvinnor från hela världen till Gotland.
Hon hade alla viktiga attribut: pengarna, de stora hattarna och ett envist hopp om förändring.
Denna artikel publicerades ursprungligen i Horisont nr 34/ sommaren 2017.
På morgonen den 21 juni år 1911 anlöpte fartyget Hansa Visby hamn med rösträttskvinnor från hela världen. I Gotlands Allehanda omnämns de som ett 20-tal, men i passagerarlistan, som publicerades i samma tidning, finns noterat att 35 ”rösträttskongressister” fanns med på båten.
I hamnen möttes de av konstnärinnan Carolina Benedicks-Bruce ”såsom ciceron och värd” liksom av medlemmar i de lokala rösträttsföreningarna. Därefter väntade kaffe i stadshotellets trädgård, sevärdheter i staden, lunch på Burmeisterska och ett besök på Fornsalen innan de reste ut till Brucebo för att tillbringa eftermiddagen där. I tidningen Gotlänningen beskrivs hur deltagarna åkte ut till Brucebo i vurstar (vagnar) prydda med gula flaggor på vilka det lästes ”Rösträtt för kvinnor!”.
Den svenska rösträttsrörelsen samlade kvinnor från olika klasser och med vitt skilda politiska värderingar bakom en och samma paroll – att svenska kvinnor skulle erhålla politisk rösträtt och valbarhet på samma villkor som svenska män. Medan Suffragetterna i England delvis använde våld som metod, var den svenska rörelsen fullt upptagen med att starta föreningar runt om i hela landet för att engagera så många som möjligt. I juni 1911 hölls en internationell rösträttskongress i Stockholm, med 1 200 deltagare.
