Föregående: Nästa:

”Vamlingbolaget får inte dö”

IMG_3590 as Smart Object-1

Konkursen var nära, men efter en lyckad sommar är skulderna betalade och hoppet vid liv. Under ett halvt sekel har Kristina Torsson i Vamlingbo skapat färgstarka och lokalproducerade kläder. Hon närmar sig 80 år men känner sig inte färdig.
– Vamlingbolaget får inte dö, säger hon.

TEXT Linnea Nilsson BILD Sveds Signe Söderlund

Det är tidig förmiddag, en av de sista dagarna i augusti. Högsommarvärmen biter sig kvar, men morgondaggen, liksom den tomma parkeringen utanför Vamlingbolagets butik i Vamlingbo, skvallrar om att hösten är på väg. Sommarfolket, som köpt glass och klänningar, har lämnat Storsudret för den här gången.
– Vi har fortfarande öppet, men igår var första dagen på hela sommaren som vi inte sålde någonting, berättar Kristina Torsson, då hon tar emot Horisont för en intervju.

Hon öppnar dubbeldörren till butiken, som ligger inrymd i ett mindre hus intill verkstaden och bostaden.
– Trots att vi inte haft någon rea i år har vi nästan sålt slut, säger hon och blickar bort om de glest hängande plaggen.

Kristina Torsson har gjort kläder sedan i mitten av 60-talet. Under tio år drev hon det uppmärksammade klädmärket Mah-Jong med butik i Stockholm och sedan 36 år tillbaka är det Vamlingbo som är basen för det egna klädföretaget, som kom att få sitt namn efter platsen där hon valde att bo. Mitt i socknen har hon levt med sin familj och både tillverkat och sålt sina kläder.

Kristina Torssons kläder har aldrig bett om ursäkt för sig – färgerna är klara och mönstren brokiga. Tygerna mjuka och modellerna gjorda för att passa alla kroppar. I decennier har de burits och älskats av framför allt kvinnor, unga som gamla, men även män har klätt sig i kläderna gjorda av manchester, velour och silkestrikå. På 60-talet uppfanns ett helt begrepp för männen som klädde sig i Kristina Torssons och Mah-Jong-kollegorna Helena Henschen och Veronica Nygrens kläder – de så kallade velourmännen.

Mah-Jong byggde på radikala idéer och högt uppsatta ideal. Ett manifest låg till grund för klädtillverkningen. Kläderna skulle vara vackra, men inte locka till överkonsumtion. Istället skulle samma modeller finnas, år från år, som motvikt till tillfälliga modetrender. Kläderna skulle ha god kvalitet, vara gjorda i naturliga material och tillverkade i Sverige. Mah-Jong drev idéer om social och ekologisk hållbarhet, ursprungsmärkning och fairtrade redan innan de idag så moderna begreppen myntades. Företaget föll efter tio år, men stilen och idealen har levt vidare genom Kristina Torsson. Hon är den enda som fortsatte att göra kläder och hon är numer den enda som är vid liv.

I ett halvt sekel har hon gjort kläder utifrån tankarna om kvalitet och lokal produktion. Sedan 1985 har det suttit sömmerskor i Vamlingbo.
– Vamlingbolaget står för allt det där. För kvalitet, hållbarhet, unik design och lokal produktion. Egentligen ligger det så rätt i tiden och det är därför det är så bakvänt att vi måste lägga ned, suckar hon när hon visar in i huvudbyggnaden där tillverkningen skett och där det stora tyglagret funnits.

Vill du läsa hela artikeln om Kristina Torsson? Köp det aktuella numret av nyhetsmagasinet Horisont hos närmaste återförsäljare (http://www.horisontmagasin.se/var-kan-jag-kopa-horisont/) eller direkt från redaktionen via redaktion@hpress.se. Tidningen går också att köpa digitalt, som pdf. 

Teckna en prenumeration genom att mejla prenumerera@hpress.se, eller över disk på Bokhandeln Wessman & Pettersson, Adelsgatan 5 i Visby. 

Föregående: Nästa: