Föregående: Nästa:

Vera Kebbe: Jag går dit musiken tar mig

Webb-Vera

Den här artikeln är en återpublicering; den publicerades ursprungligen i Horisont nr 3, juni 2014.

Hon vet att följa sina drömmar.

Blott 23 år har den unga gotländskan Vera Kebbe släppt sin första skiva — namngiven efter hennes livssituation.

— Jag går dit musiken tar mig, säger hon.

TEXT EMMA FAGERBERG PRESSBILD CEM DURSUM

Vera Kebbe lever kanske inte för musiken, men i allra högsta grad med den. Som en livskärlek man är beredd att följa till världens ände. Och då skulle det inte vara en uppoffring, utan en nödvändighet.

— Jag är alltid på rörlig fot, har aldrig haft ett heltidsjobb och vågar nästan aldrig säga att ”nu ska jag vara här”, utan jag är alltid beredd på att dra i väg i sista minuten, förklarar hon titeln på sin första skiva; Unsettled. 

Rotlös.

— Det har alltid varit så, det är väl så jag är. Jag flyttade upp till Stockholm när jag skulle börja gymnasiet och även om jag trivdes bra på skolan var jag osäker, när jag vara nere på Gotland funderade jag på att flytta tillbaka. Jag kollar alltid möjligheter på alla andra ställen än där jag är, det är så viktigt att ta vara på tiden man har.

I mars 2014, efter ett års arbete, kunde skivan släppas tack vare hjälpen hon har fått från vänner inom branschen, varav många gotlänningar.

Vera Kebbe beskriver sig själv som en jazzig pop-singer-songwriter och skivans sex spår vittnar om en talang det inte går att ta miste på.

— Alla mina låtar är väldigt personliga och den här skivan är från olika tillfällen i mitt liv. Det är lite så jag kommer ihåg mitt liv, genom låtarna, berättar hon.

— Jag känner starkt för alla låtar, men kanske lite extra för ”Wait a while”. Jag är nöjd med hur jag fick fram poängen med den låten; att när man bråkar kommer man aldrig på rätt ord att säga, man säger bara fel för att man är så stressad över att säga rätt.

Nu stundar sommaren då skivan ska översättas till livespelningar. Det blir åtminstone tio garanterade spelningar på Gotland.

— Det jag tycker är så otroligt med ön är att jag kan komma hem och känna att jag vill ha en spelning och så är det bara att ringa musikerna och en krog. Allt är så lätt och mysigt, Visby är verkligen en stad som hjälper upp musiker, säger Vera Kebbe.

— I Stockholm är det mycket svårare, där är det fler som ska nå ut och krogarna tycker att de gör dig en tjänst, medan krogarna på Gotland tycker att man gör något tillsammans.

Till sommaren hoppas hon på att ha uppfyllt ett annat mål som är viktigt för henne.

— Jag har alltid velat vara en textförfattare som skriver om politik och till det här valet vill man verkligen säga vad man tycker. Men det är så svårt eftersom jag alltid skriver från minnen och känslor, vilket resulterar i massor av papper som slängs i soptunnan, säger hon.

— Jag måste komma på ett minne som jag kan rikta politiskt.

Kanske hamnar den låten på en andra skiva, som Vera Kebbe redan nu vet att det kommer bli.

Den här artikeln är en återpublicering. Artikeln publicerades ursprungligen i Horisont nr 3, juni 2014. 

Köp det aktuella numret av nyhetsmagasinet Horisont hos närmaste återförsäljare (http://www.horisontmagasin.se/var-kan-jag-kopa-horisont/), eller direkt från redaktionen via redaktion@hpress.se. Du kan också beställa gamla nummer via redaktionen.

Teckna en prenumeration (sex nummer, ett år, för 449 kr) via länken http://www.horisontmagasin.se/subscription/, eller över disk på Bokhandeln Wessman & Pettersson, Adelsgatan 5 i Visby, eller mejla prenumerera@hpress.se! 

Föregående: Nästa: