Föregående: Nästa:

”Säg till någon i Pakistan att du bajsar i dricksvatten”

9lGvKCdQ 2


En solig dag i slutet av maj tog Tina-Marie Qwiberg emot Horisont i trädgården vid restaurangen Gula Hönan i Ronehamn. Hon berättade om nya filmen Efter floden som visas på SVT i kväll.

TEXT Christer Bjöhle BILD Sveds Signe Söderlund

Två hundar löpte fritt i det höga gräset och mellan odlingarna av allsköns grönsaker som familjen använder i sitt eget restaurangkök. Tina-Marie Qwiberg är dokumentärfilmare, krögare och odlare; förutom att många känner till henne som just ägare till Gula Hönan i Ronehamn, och de senaste åren även systerkrogen Tuppens krog i Visby, så är hon också mycket uppmärksammad för sina dokumentärfilmer.

”Bieffekten” och ”Sista skörden” är de två första delarna i hennes dokumentära filmserie. Den förstnämnda handlar om vikten av bin och pollinering, den sistnämnda om hur utarmningen av vår matjord hotar livsmedelsförsörjningen. Den 27 augusti sänder Sveriges television hennes tredje film, ”Efter floden”, och där är det vattnet som är i fokus. Sötvattnet, grundvattnet, dricksvattnet.

– Det handlar om hur mycket vatten det finns kvar, om vattnets kretslopp, om vad vi gör med vattnet, hur mycket vi förorenar vårt vatten, säger Tina-Marie Qwiberg, sittandes i en stol på ett trädäck mitt i grönskan och motar samtidigt bort en av hundarna som prompt vill att de nyanlända människorna i trädgården ska leka apport med en gammal boll.

Alla de frågor hon tagit upp i sina filmer – mångfalden som hotas när bin inte pollinerar växter, jorden som utarmas, vattentillgången som sinar – hänger ihop, betonar Tina-Marie Qwiberg.

– Först dränerar vi bort vatten från markerna, sedan försämrar vi jorden genom att odla en och samma gröda för hårt, och ju sämre jord du har desto mindre vatten binder jorden. På så vis bidrar inte dagens jordbruk till något vatten till grundvattnet, resonerar hon.

– Vi måste börja tänka mer på helheten, odla mer och varierat – och självfallet utan gifter.

Tina-Marie Qwiberg vill med sina filmer väcka uppmärksamhet kring vad hon anser är nutidens klart viktigaste fråga; klimatfrågan. Hon lyfter fram personer som Greta Thunberg, som verkligen sätter fingret på problemet, menar hon, och som inte räds effekterna av detta.

– Hon brukar ju säga att hon vill starta panik – och det behöver vi.

Tina-Marie sticker inte under stol med att hon är bekymrad; hon är säker på att det kommer att bli ännu värre, innan det – förhoppningsvis – vänder och blir bättre.

– Jag kan förstå att man har haft det korta perspektivet, men i dag behöver vi det längre perspektivet, och det måste ske politiskt. Vi pratar kanske 50 år framåt i tiden; det handlar om våra barnbarn, en greppbar tidsrymd ändå. När jag har gjort de här filmerna så ser jag sambanden på ett annat sätt, och visst är jag bekymrad. Jag har inte gett upp hoppet, men jag är väldigt bekymrad. Det är svårt att tro att det kommer att bli bra, men det finns ändå saker att göra.

Generellt är gotlänningar – och övriga svenskar – bortskämda när det gäller vattentillgång, menar Tina-Marie Qwiberg.

– Säg till någon i Pakistan att du bajsar i dricksvatten; de tror ju inte att du är riktigt klok, säger hon.

– Men vi har också ett bra tänk, vi har reningsverk, vi kontrollerar dricksvattnet, vi är miljömedvetna och måna om att medborgarna ska ha rent vatten.

Tina-Marie anser att Gotland borde vara en utmärkt plats att testa nya grepp på, nya metoder för att på sikt komma till rätta med problemen kring vattenbrist.

– Till exempel just det här att vi måste sluta spola med dricksvatten. Gotland borde kunna gå i framkant och vid alla nybyggen se till att bygga system som skiljer mellan dricksvatten och gråvatten så att vi kan spola toaletterna med gråvatten, inte dricksvatten.

Andra åtgärder hon ser som närmast självklara är att samla vatten under vinterhalvåret, att återskapa myrmarker, och att informationen om Gotlands vattensituation till turister och andra besökare måste bli ännu skarpare.

För egen del samlar Tina-Marie regnvatten från taket på den stora ladan bakom restaurangen i en stor tank. När Horisont besöker gården är tanken förvisso inte tom, men inte heller full.

– När regnet kom senast passade vi på att vattna allt vad vi orkade, eftersom vi då kunde fylla tanken, ler hon.


OM EFTER FLODEN
”Sötvatten är grunden för allt liv som vi känner det. Men det är den mest slösade naturresursen och föroreningarna är en spegling av människans tid på planeten. Vi mäter det i dricksvatten. Men det handlar om mer än så. Vatten måste finnas i alla system för att planeten ska vara i balans. I vår förbrukande livsstil förlorar vi allt mer vatten och sambandet mellan extremväder, klimatförändringar och obalans i vattnets kretslopp är uppenbart. Vi är inte varsamma med vårt viktigaste livsmedel som förvandlats till vilken vätska som helst. Vi slösar bort grunden för självaste livet. En film av Tina-Marie Qwiberg och Andi Loor.

Visas i SVT1 den 27 augusti kl 20.00. Kommer att kunna ses i SVT Play till den 3 mars 2020.

Källa: SVT

Föregående: Nästa: