Publicerad
Dela på FacebookDela på Twitter
Hur mår Almedalsveckan? 50-årsjubilaren som länge tycktes vara en evig framgångssaga har fått allt mer kritik. Priserna sägs ha blivit för höga, öppenheten för stor och partiet som en gång initierade veckan kallar den numer för en lobbyistfest. Frågan är om veckan måste regleras mer för att överleva, eller om den då förlorar sin själ?
Mia Stuhre är projektledare för Almedalsveckan. Hon tillträdde i början av förra året, men första tiden blev inte som hon hade tänkt sig.
– Jag hade jobbat två veckor när informationen kom om att Stefan Löfven valde bort Almedalsveckan. Sedan hade jag jobbat två veckor till när drevet om kostnaderna kom igång och efter ytterligare några veckor blev det känt att Nordiska motståndsrörelsen hade ansökt om att få hyra mark i hamnen, berättar hon när Horisont träffar henne på Almedalskansliet i Visby.
Hon kan inte annat än att skratta åt minnet, och säger:
– Men det var kanske bra. Jag fick lära mig allt på en gång.
Nu väntar en ny intensiv vecka och det är fullt upp för den lilla gruppen tjänstemän som arbetar med vad som kommit att bli Gotlands allra största evenemang, med över 4000 programpunkter och 40 000 besökare. En vecka som omsätter mer än en kvarts miljon. Vid sidan av Mia Stuhre finns tre delprojektledare, som arbetar med programmet, markuthyrningen respektive säkerheten, varav endast den förstnämnda arbetar heltid med uppdraget. Arrangemanget bygger på att det är de olika arrangörerna – det vill säga partierna, medierna, organisationerna – som gör det stora jobbet.
I år fyller Almedalen jämnt. På bordet som vi slagit oss ned vid står en modell av den fotoutställning som ska visas under veckan och som illustrerar de fem decennier som den varit en mötesplats för politik. Det har gått femtio år sedan Olof Palme inledde sin tradition att hålla sommartal på platsen. Politikerveckan som sedan dess blivit en institution i svensk politik har nått medelåldern.
Men. Har åldern börjat ta ut sitt rätt? Har veckan vuxit för mycket? Var förra årets anstormning av kritik ett tecken på att jubilaren nått sitt tak? Det talas om Peak Almedalen, inte minst sedan förra året då statsministern hellre ville träffa vanligt folk, som ”kanske aldrig besöker en politikervecka” än att komma till Almedalen. Det var förvisso inget nytt att en s-ledare inte talar i Almedalen, Göran Persson var en sällsynt gäst i parken, men aldrig förr hade partiet gjort pr av att inte komma. Nu gav sig Stefan Löfven ut på en Sverigeresa för att möta ”arbetslösa som söker jobb, pensionärer som har svårt att få vardagen att gå ihop, och de som arbetar hårt när så många andra av oss har ledigt”, och det visade sig få god effekt. De reportrar som inte var i Visby följde Löfven hack i häl och nära nog varje dag sändes reportage från där han befann sig. I år är det valår och Stefan Löfven kommer till Almedalen, men i gengäld väljer hans parti att trappa upp sin kritik mot veckan. Partiet, som en gång tog initiativ till veckan genom sommargotlänningen Olof Palme, drar ner på sin närvaro. Det blir bara ett snabbt stopp för statsministern i Almedalen och partisekreteraren Lena Rådström Baastad kallar veckan för en plats för ”lobbyistfestande och pengarullning”. I flera sammanhang har hon upprepat att den utvecklats i ”motsatt riktning mot vad Olof Palme hade velat” och att Almedalsveckan måste ”återgå till sina rötter om den ska överleva” och bli en ”öppen folkrörelse dit man kommer och möter människor”.
Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare eller teckna en prenumeration genom att klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
Bild: Tommy Söderlund
Annons
