Föregående: Nästa:

Systrarna von Hallwyls oberättade liv

3systr_annat_sak_02557

 

Ellen Roosval bröt med societetslivet och skiljde sig för att kunna gifta sig av kärlek. Trots att stora delar av hennes egen familj vände henne ryggen. Nu byggs konstverket som kom att symbolisera hela den uppslitande skilsmässan upp på nytt i Villa Muramaris.

Golven knarrar och fönstren är täckta av gardiner i sammet. Väggarna pryds av tygtapeter, gobelänger och mörkt trä medan möblerna är förgyllda med guld. Allvarliga ansikten tittar ner från stora oljemålningar och i varje rum finns gedigna samlingar. Vapen i ett, porslin i ett annat. För den som besöker Hallwylska palatset på Hamngatan i Stockholm är det svårt att föreställa sig att huset någonsin har varit ett hem.
– Visst är det en fläskig bostad för ett pensionärspar, säger museiintendent Sara Dixon, medan hon visar Horisont runt i huset som faktiskt redan från början byggdes för att bli ett framtida museum.

Paret Wilhelmina och Walther von Hallwyl lät bygga palatset för den förmögenhet som de tillskansat sig genom familjeföretaget Ljusne-Woxna. Deras tre döttrar, Ebba, Ellen och Irma, hann aldrig bo i palatset, utan var alla redan utflugna och gifta när föräldrarna flyttade in år 1898.
Sara Dixon är en av medförfattarna till den nyutgivna bok om systrarna von Hallwyl som museet låtit ta fram. För trots att de aldrig bott i palatset är det dem som museets besökare är mest nyfikna på. Den allra vanligaste frågan som museets personal fått besvara genom åren har varit; Vad hände med döttrarna?
– Vi hade en utställning om Ellen för ett antal år sedan, men Ebbas och Irmas livshistorier har i princip aldrig berättats tidigare. Vi har bara haft ett tunt häfte om systrarna, utan bilder, så det var dags att göra en bok, berättar hon.

Sara Dixon var med och gjorde utställningen om Ellen – på Gotland känd som skulptören Ellen Roosval som grundade Muramaris – och Sara Dixon är också den som skrivit kapitlet om just Ellen. Hon berättar att Ellen alltid varit hennes ”favoritsyster” då hon vägrade leva det societetsliv hon föddes in i. Sara Dixons kollegor Sofia Nestor och Samuel Norrby har skrivit om Ebba respektive Irma, och enligt Sara visade det sig vara en fördel att vara tre olika författare för att tolka systrarna.
– Vi blev våra respektive systrars advokater och vi började snart framföra deras olika perspektiv i diskussionerna oss emellan, vilket var intressant eftersom deras inbördes förhållande till varandra aldrig hade undersökts tidigare. De hade många inbördes konflikter och jag tror att vi fick en bra känsla för dynamiken dem emellan, säger hon.

Samuel Norrby, som slår följe med oss genom några av museets många rum, håller med.
– Vi blev nästan som våra systrar. Irma var nervös vilket gjorde mig nervös, säger han och illustrerar känslan som en rysning genom kroppen.
– Och jag blev närmast hysterisk när jag gick igenom breven från tiden när Ellen inte mådde bra och då hon var förskjuten av familjen, säger Sara Dixon.

Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare eller teckna en prenumeration genom att klicka på länken http://www.horisontmagasin.se/subscription/

FOTO Bilden föreställer systrarna von Hallwyl tillsammans med män och barn. Ellen sitter till vänster, Ebba i mitten och Irma står till höger (ännu ogift). 

Föregående: Nästa: