Publicerad
Dela på FacebookDela på Twitter
Varje månad besöker Horisont människor i deras hem, i deras socken, i deras vardag. Utan att förvarna och utan att ha något speciellt mål med besöket. I gamla stationshuset i Hemse, som idag fungerar som fritidsgård, mötte vi två fritidsledare i flyttagen.
Det är dagen-efter-stämning i Hemse – dagen efter torgdagen – och i det gamla stationshuset städar Ida Funk och Ella Pettersson upp resterna av fritidsgårdens medverkan.
– Torgdagens baksida, säger Ida Funk med en skrattsuck, medan hon tar bort en kladdig mumsmums från staketet.
Men det är inte bara torgdagen som ska städas bort. Hela fritidsgårdens verksamhet ska flytta och några av rummen, i det tre våningar höga huset som förr var Hemses tågstation, är redan tömda. Huset ligger ute för försäljning och fritidsgårdens hyresavtal är på väg att löpa ut. Den före detta väntsalen är utrymd och ligger gömd bakom ett draperi och en soffa och på tredje våningen har några rum bommats igen och tagits över av flugor – lika delar döda som levande.
Vid årsskiftet ska flytten vara genomförd. Då kommer socknens unga att få tillbringa fritiden ihop i det så kallade kommunhuset, där biblioteket finns. Lokalen är märkbart mindre och varken biljardbordet eller pingisbordet, som idag breder ut sig i egna rum, får sannolikt följa med. Det finns heller inget badrum med bubbelbad, som i det hemtrevliga stationshuset.
– Men vi är glada för flytten. Det är så svårjobbat här med alla våningar, säger Ida Funk.
– Och därborta kommer vi kunna samarbeta med biblioteket, fyller Ella Pettersson, innan de båda börjar spåna idéer om utomhuspingis och hopfällbara biljardbord.
Ida och Ella har jobbat på fritidsgården i åtta respektive två år. De är båda uppvuxna på sudret, i Havdhem och Ljugarn, och skojar om att de inte kommit längre än till Hemse. Samtidigt är det uppenbart att de trivs med tillvaron som fritidsledare på gården. De känner ungdomarna väl och berättar att de har en tacksam roll i förhållandet till dem. De är varken föräldrar eller lärare.
– De kan anförtro sig till oss på ett annat sätt. Vi dömer de aldrig, säger Ida Funk.
– Härom dagen var det en som kallade fritidsgården för sin ”fristad” och en annan som sade att ”här får man ställa frågor”. Jag blev så himla glad, säger Ella Pettersson.
De berättar att det blir mycket snack om sex och att ”Lilla snoppboken” och ”Fittfakta” är de böcker som läses flitigast i fritidsgårdens lilla bibliotek. Sedan visar de upp en snopp och en snippa, tillverkad av gips. Snoppen, som är gjord med hjälp av en kondom, ser lite krokig ut medan snippan är tjusig med en blänkande pärla som klitoris.
När är det svårt att vara fritidsledare?
– När man ser att någon inte mår bra. Men vi har anmälningsplikt och ett bra kontaktnät som vi kan ta hjälp av, säger Ida Funk, men tillägger sedan.
– Men vår styrka är ändå att vi alltid pratar med ungdomarna först och inte springer till föräldrarna eller skolan direkt. Vi frågar dem rakt ut, om vi ser att de inte mår bra, för att få deras förtroende.
Ovanför ingången till ett av samlingsrummen sitter en stor tavla av det gamla stationshuset, gjord av plastpärlor. Ella Pettersson berättar att pärlplattor, gjorda utifrån fotografier, har varit en hett eftertraktad aktivitet på fritidsgården i Hemse under lång tid.
– Det är rätt kul att de även tycker om att göra samma saker som små barn. Det är pärlplattor och sällskapsspel. Vi spelar fyra i rad minst tio gånger per kväll.
BILD SVEDS SIGNE SÖDERLUND
Annons
