Föregående: Nästa:

Nya kalkplaner i Buttle väcker oro för vattnet

2-1.2

Inom kort väntas den statliga myndigheten Sveriges geologiska undersökning peka ut Buttle som Sveriges största riksintresse för industrimaterialet kalksten. Nordkalk hoppas att beslutet ska gynna planerna på att anlägga en ny stor täkt i socknen. Men bland de boende växer oron för hur vattnet skulle påverkas då samma myndighet har visat att berggrunden i Buttle kan rymma Gotlands största magasin för grundvatten.

I ett brunt tegelhus i Uppsala sitter Sveriges geologiska undersökning, eller SGU som myndigheten förkortas. I huset pågår just nu två parallella processer som rör Gotland. I en del av huset undersöker myndighetens vattenexperter öns grundvattenresurser och vilka möjligheterna är att stärka dem. I en annan del av huset håller bergsingenjören Peter Åkerhammar på att färdigställa beslutet om att göra ett 3600 hektar stor område på mellersta Gotland till Sveriges största riksintresse för industrimineralet kalksten. Innan sommaren väntas myndighetens generaldirektör formellt skriva under beslutet.

– Delar av Gotlands berggrund är unik. De metallurgiska egenskaperna är ovärderliga för järn- och stålindustri eftersom de har så bra brännegenskaper. Den här kalkstenen finns i princip bara på Gotland så området i Buttle är väldigt intressant ur den aspekten, säger Peter Åkerhammar då Horisont träffar honom i ett vitt mötesrum, i Uppsala.

Peter Åkerhammar har förberett ett bildspel om SGU och riksintressen. Han vill ge oss bakgrunden och medan han bläddrar fram bild efter bild får vi veta att idén om riksintressen växte fram under 70-talet. Decennier av stark ekonomisk tillväxt hade ökat behovet av naturresurser och kunskapen om var de fanns.

– Ett riksintresse är ett planeringsverktyg i miljöbalken. Det är statens möjlighet att ingripa i den kommunala planeringen och hävda nationella intressen, berättar Peter Åkerhammar.

Tolv olika myndigheter har ansvar för sammanlagt tolv olika riksintressen. SGU pekar ut fyndigheter av ämnen och material, sammanlagt finns 145 områden där metaller, industrimineral, bergmaterial eller natursten pekats ut. I hela landet finns nitton områden utpekade för industrimineralet kalksten, varav endast sex består av kalksten ämnad för järn- och stålindustrin. Av dessa finns merparten på Gotland, bara två på annan ort.

På Gotland finns riksintressen för kalksten i Stucks, Fleringe, Klinthagen, Rute, Filehajdar och Västra brottet i Slite, vilka sammanlagt täcker en yta på 2588 hektar. Det nya riksintresset i Buttle blir ensamt långt större och sträcker sig från Ala i öster och ner till Etelhem och den befintliga grustäkt som redan finns där i dag.

Både Region Gotland och Länsstyrelsen har i sina respektive remissvar ifrågasatt det föreslagna riksintresset. Länsstyrelsen uppmanar SGU att se över den geografiska avgränsningen och vill också se ett förtydligande av hur avgränsningen skett. De skriver att det är ”fyndighetens utbredning snarare än enskilda bolags utvinningsplaner eller fastighetsgränser som bör användas”.

Region Gotland hävdar å sin sida att ett ”väl avgränsat” riksintresseområde för mineralindustrin snarare än en stor rektangulär yta ”bör vara att föredra”. De skriver: ”Ska kalkbrytningen ske hållbart på ön så bör strävan vara att ett nytt riksintresse inte skall läggas rakt över naturvärdena utan istället runt omkring dessa”.

Båda remissinstanserna påpekar att området redan innefattar flera andra riksintressen. Där finns två Natura 2000-områden, två riksintressen för kulturmiljövård, två riksintressen för naturvård liksom ett riksintresse för totalförsvaret.

Inte minst lyfter både regionen och länsstyrelsen en oro för vattnet. Länsstyrelsen skriver att det finns en risk att kalkstensbrytning i det föreslagna området kan ”stå i konflikt med intresset att säkra vattenförsörjningen på Gotland”, medan regionen går steget längre. De påpekar att det faller mer nederbörd i området än på någon annan plats på Gotland och att SGU:s egna flygningar visat att området är intressant för betydande grundvattenuttag. ”Det innebär att området sannolikt är det främsta på hela Gotland när det gäller potential för grundvattenbildning”.

Peter Åkerhammar berättar för Horisont att han och SGU inte har för avsikt att anpassa förslaget efter regionens och länsstyrelsens önskemål. Beslutet som han just nu är satt att formulera pekar ut samma stora, rektangulära ytan som regionen liksom länsstyrelsen ifrågasätter.

Kommer det alltså bli riksintresse i hela det här området?

– Jag vill inte föregå beslutet, men ja, troligtvis blir det så.

Varför pekar ni ut ett så stort område?

– Vi gör bedömningen att avgränsningen är lämplig med tanke på hur fyndigheten ser ut. Vi vet att det finns andra riksintressen i området, men vi ser inte det som ett problem. Det är inte ovanligt att olika intressen överlappar varandra. Det är fyndigheten som vi pekar ut, inte en täkt för kalkstensbrytning. Det är en helt annan process om det skulle bli så.

Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Inga problem! Klicka på länken http://www.horisontmagasin.se/subscription/

BILD OVAN: Olika intressen krockar i Buttle. Grafik: Christer Bjöhle

Föregående: Nästa: