Publicerad
Dela på FacebookDela på Twitter
Bitande hundar, polisvåld och en röjningsbil som jagade skolungdomar. Det är lätt att förstå varför protesten mot rivningen av Östertull i Visby blev en riksnyhet. Horisont har träffat initiativtagarna till Gotlands kanske största ungdomsprotest – 45 år senare.
Det var torsdagen den 28 oktober 1971. Platsen var Östertull, innanför Österport i Visby. Ett helt innerstadskvarter skulle rivas och grävskoporna stod redo. Husen var slitna och kommunen ansåg sig inte ha råd att renovera dem, så som på många andra platser runt om i Sverige skulle man riva och bygga nytt. Beslutet var taget och arbetat hade redan smugit igång, men på arbetarnas lunchrast dök plötsligt 500 protesterande ungdomar upp, som lämnat skolundervisningen på Solberga och Södervärn för att visa sitt missnöje med rivningen. Utrustade med plakat med budskap som ”Bevara Visby fritt från betong” och ”Vi kräver rätten att själva bestämma över vår miljö” intog de platsen. De klättrade upp på hus och maskiner, sjöng och ropade.
Klockan halv ett skulle rivningsarbetet återupptas och trots att gårdsplanen då var fylld av skolbarn startades röjningsmaskinerna, på slaget halv ett. I lokaltidningen beskrevs hur två flickor satt uppflugna på en stor caterpillar, som trots detta började köra. Först när ännu en flicka försökte ta sig upp på maskinen grep polisen in och såg till att de kom ner från den farliga platsen. ”Föraren av caterpillarn backade då oväntat ut från uppställningsplatsen och satte full fart ut från gården mot folkmassan. Människorna sprang skrikande och i tumult framför den stora maskinens hotfulla skopa ut till den tillfälliga fristen på Murgatan. Polisen fortsatte hela tiden att försöka driva bort dem som uppehöll sig inom området. Nu med hjälp av en polishund som på uppmaning skrämde iväg folkmassan söderut” (GA, 29 okt, 1971).
– Det är så absurt när man tänker på det. På Solberga dansade vi ringdans genom klassrummen för att samla ihop folk och hämtade även upp mellanstadiebarnen, så de yngsta var bara tio år. Sedan möttes vi av vilt skällande polishundar och dundrande maskiner. Det blev en sådan clash, berättar Dag Franzén, som var elevrådsordförande på Solberga och initiativtagare till protesten, när Horisont träffar honom, 45 år senare.
Inger Elvinder, som också arrangerade, fyller i:
– Vi kom dit för att diskutera, men blev förstås jätterädda och fick panik. Poliser slogs, det flög glasögon och jag minns en flicka som fick sin jacka sönderriven av polishunden, berättar hon.
Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Inga problem! Klicka på länken https://www.horisontmagasin.se/subscription/
Bilden ovan: Hästgatan 1971. Fotograf Waldemar Falck, förvaras på Riksarkivet, Landsarkivet i Visby.
Annons
