Publicerad
Dela på FacebookDela på Twitter
Löpningens uppsving har knappast undgått någon.
Men ytterligare en växel har lagts i: en slags ”löpning 2.0”.
I det ingår ultramaraton och terränglöpning — mer utmanande, men också mer socialt.
— Det är jättehäftigt att se här på Gotland, att fler och fler hakar på, säger Mattias Adman som startade Facebookgruppen Gotland Trail Run.
TEXT EMMA FAGERBERG FOTO KARL MELANDER
Stockholms stadion byggdes som huvudarena till OS 1912. Den enda dagen under spelen som arenan var fullsatt, 22 000 åskådare, var under maratonloppet. Banan, som gick från Stadion till Sollentuna kyrka och tillbaka igen, kantades dessutom av tiotusentals personer.
— Maraton var det största då. Det var stora prispengar — de som var duktiga blev rika. Men sedan föll det i glömska och det var bara entusiaster som höll på med maratonlöpning fram till mitten av 1970-talet. Så var det i Sverige och världen, berättar Torbjörn Sköldefors, journalist, chefredaktör och ansvarig utgivare för marathon.se.
Och själv löpare givetvis.
Horisont träffar honom i hemmet i Östergarn, nästintill perfektionistiskt placerat med vackra omgivningar åt alla håll. Perfekt för löpning, vilket Torbjörn bekräftar också fanns med i beräkningen när familjen slog sig ner där en gång i tiden.
— Jag tror att många, när vi flyttade ut hit, tyckte att det var lite märkligt när jag var ute och sprang. Jag vet folk som började springa för 15-20 år sedan som fick höra att det var konstigt att de var ute och sprang sig trötta, i stället för att jobba sig trötta. Sådana tråkiga kommentarer kunde man få, säger han.
— Det får man inte längre…
Vill du läsa hela artikeln? Köp Horisont hos närmaste återförsäljare. Vill du prenumerera på Horisont? Klicka på länken HÄR
Annons
