Föregående: Nästa:

Krönika: Sverigevänner, jag är stolt över den jag är

Kära Sverigevänner!

Låt mig berätta lite om varför jag ser ut som jag gör.

För snart 32 år sedan föddes jag i landet Sydkorea. Mina första månader i livet tillbringade jag på barnhem innan jag fick en flygbiljett med slutdestination Stockholm. När jag var fyra månader gammal mötte jag mina föräldrar för första gången. På Arlanda.

Exakt vad min mamma och min pappa upplevde i den stunden kommer jag nog aldrig helt att förstå. Själv var jag för liten för att spara minnet till framtiden.

Jag gavs namnet Andreas men fick behålla mina två koreanska förnamn i mitt svenska pass som ett minne av var jag kommer ifrån.

Min barndom var fin och kärleksfull. Vi bodde i ett rött hus på Närs i Slite. Eftersom mina föräldrar är från Skåne firade vi Mårten Gås men åt gotländskt lamm till påsk. Jag gjorde mitt bästa för att smälta in men blev emellanåt kallad för namn som ”kinesjävel”, ”tjipptjoppare” och ”tjingtjong”.

I vår riksdag finns det ett parti som fram tills för tolv år sedan var emot mitt svenska medborgarskap. De skrev i partiprogrammet att ”Möjligheten till adoption av barn med ursprung utanför Europa skall upphöra”. Man ville avskaffa det statliga adoptionsstödet till utlandsadoptioner. I stället ville de använda pengarna så att jag kunde växa upp i en kärnfamilj med en mamma och en pappa i Sydkorea.

I dag är jag stolt över att vara född i Korea och jag är stolt över att vara svensk. Jag äter gärna kimchi och ris med ätpinnar och jag rullar med omsorg mina egna köttbullar.

Partiet som under min uppväxt var emot min existens i Sverige har blivit det tredje största partiet i Sveriges riksdag. På Gotland röstade 3 259 personer på dem, i landet Sverige så många som drygt 800 000. Partiet tycker att om man blandar folk från olika delar av världen leder det till ett sämre samhällsklimat, fler motsättningar och ökad otrygghet.

Jag tror inte att alla ni som röstade på dem anser att jag och andra invandrade svenskar är ett hot mot landet. Men det är inte utan att jag blir sårad. För mig är en röst på just detta parti, en röst mot den adopterade sorken som växte upp i Slite.

Om jag någon gång får ett biologiskt barn kommer det att synas att hens pappa är från ett annat land. Det är helt ofrånkomligt.

Jag vill att mitt eventuella barn ska få utbilda sig till vad som helst, forma sin egen kultur och tillbe vilken gud som helst – eller ingen alls.

Jag hoppas att du också vill det. Den som står upp för medmänsklighet och mångfald är för mig en äkta Sverigevän.

  • Björn Fransson

    Tack, Andreas! Jag fick läsa artikeln, eftersom Helge skickade länken till mig. Jag hoppas att det är många som läser vad du har skrivit – och begrundar det! Hur var det nu? Är du svart, gul, vit, randig eller alltihop? Vem bryr sig – inte jag. Jag bryr mig bara om att du skriver bra! Gott Nytt År från sorkpappan Björn på Gotland.

    • Andreas Mattsson

      Hej Björn,
      Tack själv för att du läser och reflekterar! Mitt skrivande började ju på allvar i Svettbladet där du var redaktör. Sedan dess har jag haft nöjet att arbeta med många fler tidningar, magasin och redaktörer, men Svettbladet är och förblir den första.
      Gott nytt år!
      /Andreas

Föregående: Nästa: